LOUISE

Efter några timmars väntan på Heathrow och 13 timmars flyg till Singapore har jag ytterligare 12 timmar att vänta. Så det är bara att vänta och vänta. En dusch ska jag hinna ta också, skönt ska det bli. Sen om ganska många timmar är jag framme i mitt framtida hem. Ska bli spännande att se hur det ser ut där.

Kan inte ens nu fatta att detta verkligen händer. Eller jo, lite, but still.

Idag har jag gjort (enligt mig själv) en alldeles heroisk insats för världen genom att gå upp tidigt, KLOCKAN ÅTTA. Ojoj, det var faktiskt längesen jag var uppe så tidigt.
Jag tänkte ta och slänga mig i i duschen en snabbis, men innan dess väcka mamma så hon inte försover sig helt. Sedan har jag en del ärenden att uträtta, eventuellt växla pengar bland annat. Spännande att få se om pengarna är lika fula i verkligheten som de är i min guidebok, hihi.

Tschüs


denna är dock lite söt med en nyzeeländsk pingvin på

Jag vill inte säga hejdå.
Jag vill inte tänka att "om ett år ses vi igen". 
Jag vill inte bli ensam.
Jag vill inte lämna er.
Jag vill inte bli bortglömd.
Jag vill inte somna själv.
Jag vill inte vakna själv.

Men jag vill åka.

Fy fan alltså.

Oh shit, packar ner livet ytterligare i flyttlådor idag och börjar även packa resväskan idag. Spännande som fan! Femton fucking dagar kvar och jag dör lite av nervositet tror jag.

Se om jag blir hemma ikväll eller om jag kilar till Helsingborg, får se om jag giter.

Nu ska jag packa =)

Nu är jag hemma. Och jag lever!

Efter ungefär sex timmars sömn är jag fit fort fight igen. Eller ja, knappt. Ser extremt risig ut, mår lite illa och ska packa ner det sista nu. Frukost blir kokt ägg, mums! Se om jag mår lite bättre sen. Ska fräscha till mig nu, borsta ut håret, dölja min finne som är belägen mitt emellan underläppen och hakan och försöka bli några poäng snyggare, haha. Sen är jag hemma igen torsdag natt.

See you then.

Nu packar jag om. Jag tar min superförstora cericerosa resväska, för man vet faktiskt aldrig vad man ska ha plats till på hemvägen som Mathilda så vist påminde mig om tack och lov.

Så nu ska jag packa klart, sen hej då bajs Sverige.

:)

Nu är jag hemma igen. Upp sex imorse och efter sex timmar på tåget kom jag tillbaka till Sverige.
Kalla, trista, gråa Sverige.

Men det har varit några jäkla härliga dagar, verkligen kul att få se lite mer av världen, aldrig helt fel.

Om tre veckor är jag iväg igen, och det ser jag framemot.

Jag är lite ovanligt spontan och åker till Tyskland ändå, lite kul får man fan ha här i livet. Så jag sticker ca 05.30 imorgon bitti och är hemma igen på måndag vid 12.00 ungefär, lagom och bra till matteprovet 15.00. Så nu ränner jag runt som en skållad get och packar och tvättar, sen drar jag till Helsingborg ikväll och sover hos Erica.

Kommer bli en såå skön helg!!

Jaa, vad roligt! Gud vad glad jag är idag, för detta är en sån fantastiskt bra dag, och har varit det hela tiden dessutom. Skolan har gått bra, jag har träffat goa vänner och jag har bestämt att jag ska dra till Tyskland över helgen. Nu är det spikat och klart. Så jävla gött, bara dricka god öl och ta det lugnt och ha fantastiskt roligt i fyra dagar. Helt galet, åker ju om tre dagar.

Då kommer jag att besöka både Tysklad och Finland och kanske något land till. Wihu, ojoj vad jag älskar att resa, finns inget bättre, verkligen. Spelar fan ingen roll vart det är, bara det är bort.

Nu ska jag tagga som fan inför detta i tre dagar, sen är det auf wiedersehen Schweden. Hihi.

Tschüs!

Det är helt galet så nervös och rädd jag egentligen är.

Jag är så rädd för att jag inte ska klara av flytten och utbildningen. Eller ja, jag är säker på att jag kommer iväg, men jag är ändock nervös och rädd för att jag kanske inte är kvalificerad nog för att klara av allting. Men i slutändan är ändå det hela ett stort äventyr, och tiden där lär bli den bästa i mitt liv.

Samtidigt känner jag av mer och mer vad det är jag förlorar här hemma. Bara det att jag inte får åka med busschafförerna som faktiskt kört min buss i många många år. Det kommer bli jobbigt känns det som.. Jag kommer inte längre kunna spontanträffa mina vänner eller bara dra ut och festa på helgerna och springa på någon jag känner. Det kommer inte hända där nere. Inte till en början!

Ååååeh, vad är det nu, 70 dagar kvar? Det är inte mycket alltså..
I veckan ska gästlista och inbjudningar till min lilla avskedsfest bli klara. Är ännu inte färdig med vilka som ska bjudas, det är så svårt med det.. Men det ska nog gå vägen, om jag citerar Cecilia i min klass: "Äh, jag kommer med eller utan inbjudan!" och så hoppas jag att de som ändå vill komma resonerar.

Men ja, vad ska jag säga.. Det är en sån jäkla förlust med alla människor som man lämnar bakom sig, men sen får jag ju också tänka på alla de jag kommer att träffa där. Det är faktiskt något enormt stort som jag borde försöka fokusera mer på..

Nåväl, slut med dessa nattfunderingar. Nu, jakt på godis och sömn. Malin somnade för länge sen hon.

Jag har aldrig riktigt gillat det uttrycket. Jag har alltid älskat att vara just borta, om det så bara handlat om en annan stad. Jag älskar att man överhuvudtaget kan resa i princip vart man vill i hela världen utan några som helst begränsningar. Det enda som hindrar är pengar, och fantasin.

Nej, jag är trött på Sverige. Det kan jag lova! Trots London och Prag redan i år vill jag bort igen. Istället för att mätta min hunger efter nya platser har jag bara blivit ännu hungrigare.
Jag har funderar på om jag kommer känna mig mer fast och hemmastadd i Auckland när jag flyttat dit, eller om jag väl där kommer att inse att jag faktiskt hör hemma i Sverige. Tänk om jag inte känner någonting av det? Kommer jag någonsin hitta en plats på jorden där jag ska vara och där mitt liv ska utspela sig? Eller kommer jag bli en sådan människa som har fem lägenheter utspridda världen över, och hur fan skulle jag ha råd med det i såna fall?

Visst är Sverige ett fantastiskt land, det förnekar jag verkligen inte. Vi är ett fantastiskt folk med ett nästintill unikt demokratiskt styre som få länder får se skymten av. Men allting i livet handlar inte om just välfärd egentligen. Min syster, som nyligen rest i Thailand i en månad, sa att vi svenskar borde vara så tacksamma för det vi har. Hon inser mer och mer hur mycket hon har att vara tacksam för efter att ha sett hur livet ser ut i Asien.
Tänk om alla kunde inse hur bra vi har det här?

Nej, jag vill ut och se alla kulturer, lära mig alla språk, kunna prata med vilken människa som helst och besöka var huvudstad som finns. Jag vill dö med mina minnen i bakhuvudet om allt jag upplevt, och aldrig någonsin känna att jag gått någonting om miste.

Tyvärr så kommer mina drömmar aldrig fullt besannas, och även om de skulle det skulle nya snabbt dyka upp igen. Men jag vill åtminstone göra det jag kan för att göra mitt liv till något meningsfullt för mig, något jag kan vara stolt över.

Hur kan man dö nöjd, vetandes att man inte bidragot med någonting till vår värld? Jag kan bara hoppas att jag bidrar med någonting innan det är min tur att trilla av pinnen.

En av de bästa veckorna i mitt liv är slut... Fem dagars supande med mina älsklingsdamer är no more. Saknar det redan.. Saknar Prag, maten, ölen, drinkarna.. Hell, jag saknar till och med hattjäveln. HAHA!

Ikväll är det The Tivoli som gäller, supa supa dansa dansa. Älskar livet och vill tillbaka till soliga, underbara, trevliga varma Prag.

Imorgon är det Le Cardinal.

No mercy. No regrets.

15 minuter kvar, sen åker jag till Helsingborg. Trodde att det skulle bli stressigt idag, men förutom att jag har pluggat lite har jag mest slappat framför datorn, packat i lign och ro och läst i min bok A hitchhiker's guide to the galaxy (måste vänja mig vid att läsa engelsk litteratur) som för den delen är hilarious!

På radion går 21 guns av Green Day och i mitt huvud pågår det inte så mycket för tillfället. Är nollställd, fråga mig inte varför. Väntar bara på att jag sitter i planet, älskar att flyga!

Sen har jag en bild i huvudet av Mathilda som glömmer flygbiljetterna, jag som missar tåget och Lina med sitt apotek. Fast det kommer ju såklart inte hända, iaf inte att kontrollfreaket Mathilda glömmer biljetterna! Haha! Aww, mysigt att få bo tillsammans med dessa två i fem dagar. Hur fan ska det gå? ;)

<3

Nu är det påsklov, det enda vi hade att göra idag i skolan var att se filmen The Cove, sedan var det att åka hem. Dagen har gått till att packa inför imorgon och träffa Malin. Nu börjar klockan bli mycket, så jag slänger mig kanske i duschen och sen pluggar lite. Sen ska vi käka och något trevligt.

Imorgon åker jag till stan vid ett. Möter upp tjejerna vid två. Tar tåget halv tre. Vid sju går flyget, och sen är vi i Prag. Lär väl bli att vi åker till hotellet, packar upp och duschar eller fräschar till oss, sen ut! Närmsta bästa pub eller bar och tar något lugnande, hehe! Fint ska dte bli, som jag har längtat!

Nedräkningen går mot sitt slut.

Det är bara så jobbigt för jag vet inte vad jag ska ha med mig, vill ju ha med allt! Speciellt jackor.. Har redan packat ner två, sen ska jag åka dit i en.. Ska få ner någon tjocktröja också så jag inte fryser ihjäl på kvällen, mindre spännande.

Men annars gott folk så är väskan snart packad, pengarna är växlade och kameran är fulladdad. Detta kommer bli ett bra lov!

Greetings from Varaloev!


Hotell Galileo

Om två dygn sitter jag på en tjeckisk bar och dricker något gott med trevligt sällskap!

Högst angenämt, och jag längtar!

<3