GALET!!
Det är helt galet så nervös och rädd jag egentligen är.
Jag är så rädd för att jag inte ska klara av flytten och utbildningen. Eller ja, jag är säker på att jag kommer iväg, men jag är ändock nervös och rädd för att jag kanske inte är kvalificerad nog för att klara av allting. Men i slutändan är ändå det hela ett stort äventyr, och tiden där lär bli den bästa i mitt liv.
Samtidigt känner jag av mer och mer vad det är jag förlorar här hemma. Bara det att jag inte får åka med busschafförerna som faktiskt kört min buss i många många år. Det kommer bli jobbigt känns det som.. Jag kommer inte längre kunna spontanträffa mina vänner eller bara dra ut och festa på helgerna och springa på någon jag känner. Det kommer inte hända där nere. Inte till en början!
Ååååeh, vad är det nu, 70 dagar kvar? Det är inte mycket alltså..
I veckan ska gästlista och inbjudningar till min lilla avskedsfest bli klara. Är ännu inte färdig med vilka som ska bjudas, det är så svårt med det.. Men det ska nog gå vägen, om jag citerar Cecilia i min klass: "Äh, jag kommer med eller utan inbjudan!" och så hoppas jag att de som ändå vill komma resonerar.
Men ja, vad ska jag säga.. Det är en sån jäkla förlust med alla människor som man lämnar bakom sig, men sen får jag ju också tänka på alla de jag kommer att träffa där. Det är faktiskt något enormt stort som jag borde försöka fokusera mer på..
Nåväl, slut med dessa nattfunderingar. Nu, jakt på godis och sömn. Malin somnade för länge sen hon.
Jag är så rädd för att jag inte ska klara av flytten och utbildningen. Eller ja, jag är säker på att jag kommer iväg, men jag är ändock nervös och rädd för att jag kanske inte är kvalificerad nog för att klara av allting. Men i slutändan är ändå det hela ett stort äventyr, och tiden där lär bli den bästa i mitt liv.
Samtidigt känner jag av mer och mer vad det är jag förlorar här hemma. Bara det att jag inte får åka med busschafförerna som faktiskt kört min buss i många många år. Det kommer bli jobbigt känns det som.. Jag kommer inte längre kunna spontanträffa mina vänner eller bara dra ut och festa på helgerna och springa på någon jag känner. Det kommer inte hända där nere. Inte till en början!
Ååååeh, vad är det nu, 70 dagar kvar? Det är inte mycket alltså..
I veckan ska gästlista och inbjudningar till min lilla avskedsfest bli klara. Är ännu inte färdig med vilka som ska bjudas, det är så svårt med det.. Men det ska nog gå vägen, om jag citerar Cecilia i min klass: "Äh, jag kommer med eller utan inbjudan!" och så hoppas jag att de som ändå vill komma resonerar.
Men ja, vad ska jag säga.. Det är en sån jäkla förlust med alla människor som man lämnar bakom sig, men sen får jag ju också tänka på alla de jag kommer att träffa där. Det är faktiskt något enormt stort som jag borde försöka fokusera mer på..
Nåväl, slut med dessa nattfunderingar. Nu, jakt på godis och sömn. Malin somnade för länge sen hon.
Kommentarer
Trackback
