Fettfobi
Varför är vi tjejer, de flesta i alla fall, fördömda med sjukdomen fetmafobi?
Här går man och har gått ner mer än jag borde, 10 kilo lättare än för mindre än ett år sen, och nojar mig över allt som finns att noja sig över kroppsligt.. Jag tror att enda botemedlet är träning, men sen kom jag på en sak jag inte tänkte på från början, träning är det som sätter igång dessa onda tankar..
Så vad väljer man, att helt enkelt låta bli att träna och inte bry sig särskilt mycket och vara nökd trots bristningar på låten, en rumpa som dallrar när man spankar till den och gäddahäng, eller ska man sätta igång och träna lite smått till en början och först känna att allting blir ju bara värre och sen bara träna ännu mer och ännu mer tills man endast består av muskler och äter ingenting annat än hallonsmoothies med 0,5% fett och inget socker och råa ägg till frukost då det är det mest proteinrika som finns i hemmet..?
Jag har varit på båda sidorna av helvetet och jag kan inte välja vilken som var bäst.. Just nu håller jag mig på det alltför låga 1 träning i veckan (utanför skolan). Funderar på om jag borde skaffa gymkort eller boxning.. Gym väger väll tyngst just nu,. Vi får la se, hade vatt gött att kunna träna som en normal person, men eftersom jag inte är normal får jag ju leva med de alternativ jag har. Muha!
Nu ska jag fortsätta "plugga", dvs sitta framför datorn som en död fisk och leta efter inspiration tills jag inser att jag inte har någon så jag vänder mig mot tv:n och fastnar där för resten av kvällen..
Jag sparar plugget till imorgon, jag förtjänar en hel helg utan plugg efter två hektiska veckor där jga pluggat minst tre timmar varje dag.. ;s
Kyss, puss och annat snusk.
