...!
Jag bara räknar dagarna. Tro mig, jag räknar ner.. Till lite allt möjligt dock. Dels till sommaren, dels till studenten, dels till flytten, lite allt möjligt. Det är svårt att uppskatta nuet och allt vad det innebär, uppskatta gymnasietiden och människorna man träffar där var dag. Det är svårt att uppskatta någonting, fram tills dess att det har gått förlorat, kanske först då inser man vad som faktiskt betyder något?
Jag känner i alla fall att jag uppskattar det mesta i mitt liv. Å andra sidan kan det vara svårt att vara aktivt medveten om det man missar att uppskatta.. Men jag ser fram emot att skapa ett nytt liv med nya människor, det kommer att bli riktigt skönt faktiskt. Det är aldrig fel att bredda livet med nya vänner och kontakter.
Och min farmor är rädd för att jag ska träffa någon där nere och därmed aldrig komma hem igen. Vad svarar man på det? "Jo farmor, jag lovar att jag inte ska data någon icke-svensk där nere...." Nej, så kan man ju inte göra heller, ser ju fram emot snygga australienare, och det finns ett litet hopp inom mig att nya zeeländare är sådär lagom solbrända (året runt!!!), halvlångt mörkblont lockigt hår, vältränad fin kropp osv.... Inte för att jag har en klar mall om hur min sk "drömman" ser ut, men det är en bra start om inget annat...
Men jag överlever nog även om inte alla ser ut så. Haha, jag åker ju inte direkt endast i syfte för att hitta min drömman.. Det är ju inte ens säkert att det överhuvudtaget existerar en perfect match för mig, Louise Catalina Jasmine Jönsson. Det finns absolut inga garantier i hela världen som säger att jag, Louise, kommer att hitta någon som passar mig. Och det kan jag leva med. Det finns faktiskt viktigare saker. Eller?
Det är en liten kamp som pågår inom mig, där jag dras åt olika poler. Den ena är "förhållande" och den andra är "singel", och jag överlappar såklart på singel just nu, men å andra sidan blir jag lite då och då påmind om hur skönt det är att träffa någon (måste ju självklart inte betyda förhållande tack och lov).
Bland annat avskyr jag att sova själv. Att somna i någons famn, mysa och pilla i håret är någonting som jag nästan behöver. Inte på daglig dosis, men nästintill. Helst hade jag somnat i en mysig famn var kväll. Även att bara ha någon att sms:a med är något jag uppskattar i vardagen. Eller någon att träffa och umgås med. Ja, lite basics när det gäller att "träffa någon", kan vara helt och hållet villkorslöst till förhållande, och allt däremellan.
Men att vara singel all the way är också skönt. Att bara ha sig själv och sina egna planer att tänka på. Det faktum att love hurts, DET ÄR SANT! Förstås inte hela tiden om det är ett hälsosamt förhållande man befinner sig i, men t ex när man har bråkat eller dyl. Det är inget jag är ute efter.
Inte heller är jag ute efter att faktiskt vara beroende av någon annan. Att behöva daglig kontakt och känna ångest över att man inte ses tillräckligt ofta eller pratar i telefon tillräckligt ofta, vem vill gå runt och tänka på sånt?
Man blir dessutom väldigt löjlig när man är kär. Det är sant, och man inser det alltid när man är singel, och man förnekar det var gång man är kär på nytt. Att släppa allt omkring sig för att kunna träffa "sin älskade" låter inte speciellt hälsosamt i mina öron, och att förblindas och tro att världen är värd att försakas för denne person. Tyvärr så blir de flesta sådär kärfjolliga och skiter i allt och alla som inte har med "sin älskade" att göra. Kan man inte hålla det på ett jämnt plan, kärleken och resten av livet?
Det är så svårt hela alltet, kärlek överhuvudtaget.. Jag är knappast någon iskall player när det kommer till känslor, inte heller är jag en hopplös romantiker. Jag antar att jag är en svenssoncasanova som försöker hålla det på ett realistiskt plan, och inse när det bara är på lek och när det är på allvar, vilket ibland är alldeles för enkelt och ibland alldeles för svårt för att kunna avgöra. REALISM är det enda jag kan rekommendera, både till mig själv och alla andra.. Med realism i bakhuvudet kommer man långt, och med det kan man oftast fatta bra beslut och vara nöjd med dem. Med realism med sig ångrar man inte lika många val.
Okej att livet inte gått som en dans fram tills idag, och absolut har jag inte gjort klockrena val varken med skola, kärlek eller vänner. Men å andra sidan så är jag den jag är idag, och det är idag som jag är som mest nöjd med mig själv, så no regrets. Med annorlunda val följer annorlunda konsekvenser. Hade jag varit densamme om jag istället hade valt att inte träffa den personen eller gå ut den kvällen, vem fan vet?
Men men... Jag har alltså en massa tankar i huvudet, som vanligt. Jag begär inte att någon ska orka läsa allting ändå, jag hade i alla fall inte gjort det, haha. Ska låta min hjärna vila lite, imorgon väntar en ny dag och nya problem. Nya tankar och nya insikter.
Ska nog ha på mig detta imorgon..
Jag känner i alla fall att jag uppskattar det mesta i mitt liv. Å andra sidan kan det vara svårt att vara aktivt medveten om det man missar att uppskatta.. Men jag ser fram emot att skapa ett nytt liv med nya människor, det kommer att bli riktigt skönt faktiskt. Det är aldrig fel att bredda livet med nya vänner och kontakter.
Och min farmor är rädd för att jag ska träffa någon där nere och därmed aldrig komma hem igen. Vad svarar man på det? "Jo farmor, jag lovar att jag inte ska data någon icke-svensk där nere...." Nej, så kan man ju inte göra heller, ser ju fram emot snygga australienare, och det finns ett litet hopp inom mig att nya zeeländare är sådär lagom solbrända (året runt!!!), halvlångt mörkblont lockigt hår, vältränad fin kropp osv.... Inte för att jag har en klar mall om hur min sk "drömman" ser ut, men det är en bra start om inget annat...
Men jag överlever nog även om inte alla ser ut så. Haha, jag åker ju inte direkt endast i syfte för att hitta min drömman.. Det är ju inte ens säkert att det överhuvudtaget existerar en perfect match för mig, Louise Catalina Jasmine Jönsson. Det finns absolut inga garantier i hela världen som säger att jag, Louise, kommer att hitta någon som passar mig. Och det kan jag leva med. Det finns faktiskt viktigare saker. Eller?
Det är en liten kamp som pågår inom mig, där jag dras åt olika poler. Den ena är "förhållande" och den andra är "singel", och jag överlappar såklart på singel just nu, men å andra sidan blir jag lite då och då påmind om hur skönt det är att träffa någon (måste ju självklart inte betyda förhållande tack och lov).
Bland annat avskyr jag att sova själv. Att somna i någons famn, mysa och pilla i håret är någonting som jag nästan behöver. Inte på daglig dosis, men nästintill. Helst hade jag somnat i en mysig famn var kväll. Även att bara ha någon att sms:a med är något jag uppskattar i vardagen. Eller någon att träffa och umgås med. Ja, lite basics när det gäller att "träffa någon", kan vara helt och hållet villkorslöst till förhållande, och allt däremellan.
Men att vara singel all the way är också skönt. Att bara ha sig själv och sina egna planer att tänka på. Det faktum att love hurts, DET ÄR SANT! Förstås inte hela tiden om det är ett hälsosamt förhållande man befinner sig i, men t ex när man har bråkat eller dyl. Det är inget jag är ute efter.
Inte heller är jag ute efter att faktiskt vara beroende av någon annan. Att behöva daglig kontakt och känna ångest över att man inte ses tillräckligt ofta eller pratar i telefon tillräckligt ofta, vem vill gå runt och tänka på sånt?
Man blir dessutom väldigt löjlig när man är kär. Det är sant, och man inser det alltid när man är singel, och man förnekar det var gång man är kär på nytt. Att släppa allt omkring sig för att kunna träffa "sin älskade" låter inte speciellt hälsosamt i mina öron, och att förblindas och tro att världen är värd att försakas för denne person. Tyvärr så blir de flesta sådär kärfjolliga och skiter i allt och alla som inte har med "sin älskade" att göra. Kan man inte hålla det på ett jämnt plan, kärleken och resten av livet?
Det är så svårt hela alltet, kärlek överhuvudtaget.. Jag är knappast någon iskall player när det kommer till känslor, inte heller är jag en hopplös romantiker. Jag antar att jag är en svenssoncasanova som försöker hålla det på ett realistiskt plan, och inse när det bara är på lek och när det är på allvar, vilket ibland är alldeles för enkelt och ibland alldeles för svårt för att kunna avgöra. REALISM är det enda jag kan rekommendera, både till mig själv och alla andra.. Med realism i bakhuvudet kommer man långt, och med det kan man oftast fatta bra beslut och vara nöjd med dem. Med realism med sig ångrar man inte lika många val.
Okej att livet inte gått som en dans fram tills idag, och absolut har jag inte gjort klockrena val varken med skola, kärlek eller vänner. Men å andra sidan så är jag den jag är idag, och det är idag som jag är som mest nöjd med mig själv, så no regrets. Med annorlunda val följer annorlunda konsekvenser. Hade jag varit densamme om jag istället hade valt att inte träffa den personen eller gå ut den kvällen, vem fan vet?
Men men... Jag har alltså en massa tankar i huvudet, som vanligt. Jag begär inte att någon ska orka läsa allting ändå, jag hade i alla fall inte gjort det, haha. Ska låta min hjärna vila lite, imorgon väntar en ny dag och nya problem. Nya tankar och nya insikter.
Ska nog ha på mig detta imorgon..
Kommentarer
Trackback
