LOUISE

Vad hände egentligen med nyårslöftet? Den tanken slog mig precis. Överallt läser och hör man om alla människors löften, men vad hände med mitt eget egentligen? Ska jag ta ett sådant löfte som de flesta tar, för att sedan bryta det efter en vecka?

- jag ska gå ner 5 kilo
- jag ska slut röka
- jag ska sluta äta godis
- jag ska börja träna
- jag ska festa mindre

Ja, ni har väll hört dem ett par gånger innan? Och visst, jag hade kunnat sluta feströka. Jag hade kunnat gå ner något kilo. Jag hade kunnat träna. Jag hade kunnat ätit mindre godis. (Jag festar inte tillräckligt mycket för att dra ned på det.)

Men so what? Jag är ju varken överviktig eller i desperat behov av någonting av det för tillfället. Jag kanske är det nästa år, men inte detta. Jag vet om att jag förmodligen inte hade hållt löftet i vilket fall som, om det hade rört vikt eller träning, sådant måste komma med ett initiativ, inte tvång.

Men jag kan ju för fan inte börja det nya året utan någon slags positiv och konstruktiv förändring. Vad gör man?
Skaffar jobb? - inte så jäkla lätt som de flesta tror. Inga kontakter, inga jobb.

Jag har ägnat en del av dagen till att kolla på utbildningar i Helsingborg och Ängelholm att börja på tills hösten, ifall jag inte har jobb alltså. Jag har en som jag ska ringa nu i dagarna och få lite mer information om. Den verkar ju inte spännande någonstans, men bättre att sysselsätta sig med det i två år och säka jobb under tiden.. Vad annars kan man göra?

Jag vill bara klara av allting galant imorgon. Jag ska gå upp tidigt och ta en lång dusch, äta frukost hemma och åka till skolan pigg och glad. Efteråt ska jag till Ängelholm för att träffa en vän och andra ärenden. Idag har jag ju städat lite på rummet, och jag ska avsluta snart och gå och lägga mig. Jag är trött, och det enda jag väntar på är att Malin ska ringa.

Jag älskar att prata i telefon, verkligen älskar det. Alltså jag gör ju inte det hellre än att träffa någon, men det är så skönt när man inte ses så ofta, så är det bara att slå en pling och uppdatera om allt som händer och höra hur det är. Malin och jag kommer nog aldrig att sluta opp med att ringa varandra och ha roligt när vi pratar. Vi har ju gjort det i vadå, fem sex år nu? Hur många kan ha en så bra kontakt så länge? Typ ingen...

Men det ska bli så skönt att prata med henne. Vill bara prata av mig.

Så, nu stänger jag nog av denna tror jag. Finns inte så mycket mer att göra.