Questionmark
Det finns ett ständigt frågetecken runtomkring mig när det kommer till NZ.. Visserligen har jag gång på gång blivit försäkrad om att jag SKA dit, och idag fick jag mina antagningspapper, men ändå finns det en liten skeptisk bit av mig som bara envisas med att skjuta fram saker som KAN gå fel, och därmed hålla mig kvar i Sverige..
TÄNK OM jag får ig i Matte C, och därmed måste stanna hemma
TÄNK OM det blir strul med studielån och jag därmed måste stanna hemma
TÄNK OM jag har någon konstig sjukdom som är förbjuden i NZ, och jag därmed måste stanna hemma
..??
Ja, det är ganska svårt att acceptera att jag av alla blivit antagen till en utbildning. Även om det är en Certificate som inte är världens mest avancerade av sitt slag... Men ändå. Att flytta så många tusentals mil bort.. Det är svårsmält och lite för bra för att vara sant.
Om inget annat väntar jag mig att en buss snart kör över och dödar mig, för att förhindra mig från att uppfylla en dröm jag haft länge.
Jag börjar även fundera över vilka jag kommer hålla kontakten med när jag är borta, och vilka som kommer att glida iväg, never to be heard from again.. Jag är så innerligt tacksam för alla vänner jag har, självklart, men lika klart är det att man inte kan hålla kontakten med alla. Så är det bara. Det finns ju så många som jag skulle vilja träffa oftare än jag gör, eller i alla fall prata i telefon med oftare.. Men det kan ju inte bara vara upp till mig. Samtidigt är jag högst medveten om att jag inte är den bäste på att höra av mig och komma med idéer om vad man ska hitta på.
Det är ju faktiskt bara att vänta och se vem man håller och inte håller kontakten med, det finns inte så mycket att göra åt det just nu.
Jag är verkligen proppfull av funderingar, men jag måste ta och sova snart. Imorgon ska jag upp cptidigt och festa på kvällen, och då vill jag vara laddad till tusen.
TÄNK OM jag får ig i Matte C, och därmed måste stanna hemma
TÄNK OM det blir strul med studielån och jag därmed måste stanna hemma
TÄNK OM jag har någon konstig sjukdom som är förbjuden i NZ, och jag därmed måste stanna hemma
..??
Ja, det är ganska svårt att acceptera att jag av alla blivit antagen till en utbildning. Även om det är en Certificate som inte är världens mest avancerade av sitt slag... Men ändå. Att flytta så många tusentals mil bort.. Det är svårsmält och lite för bra för att vara sant.
Om inget annat väntar jag mig att en buss snart kör över och dödar mig, för att förhindra mig från att uppfylla en dröm jag haft länge.
Jag börjar även fundera över vilka jag kommer hålla kontakten med när jag är borta, och vilka som kommer att glida iväg, never to be heard from again.. Jag är så innerligt tacksam för alla vänner jag har, självklart, men lika klart är det att man inte kan hålla kontakten med alla. Så är det bara. Det finns ju så många som jag skulle vilja träffa oftare än jag gör, eller i alla fall prata i telefon med oftare.. Men det kan ju inte bara vara upp till mig. Samtidigt är jag högst medveten om att jag inte är den bäste på att höra av mig och komma med idéer om vad man ska hitta på.
Det är ju faktiskt bara att vänta och se vem man håller och inte håller kontakten med, det finns inte så mycket att göra åt det just nu.
Jag är verkligen proppfull av funderingar, men jag måste ta och sova snart. Imorgon ska jag upp cptidigt och festa på kvällen, och då vill jag vara laddad till tusen.
Kommentarer
Trackback
