love
Elin står vid spisen och lagar mat, katten ligger i knät och sover och jag sitter framför datorn.
Jag fick höra att jag inte är en charmig person vilket faktiskt rotade sig in ganska djupt i hjärnan. Visserligen bryr jag mig inte så värst mycket egentligen så mycket om vad andra tycker och tänker om mig, men det är ju ändå klart att jag vill bli sedd som en charmig person. Det är väl en självklarhet?
Jag vet inte alls vad det beror på. Jag vet ju inte hur andra uppfattar mig direkt. Jag uppfattar mig själv som öppen mot andra människor, men i viss mån. Ganska självkontrollerad och behärskad. Utåtriktad. Det är väl inte ocharmigt? Charm är ju en av de viktigaste sakerna för mig när jag träffar någon, och därför är det klart viktigt för mig att jag själv är det. Annars vore det ju hyckleri?
Nej, jag tycker faktiskt att jag är charmig! Kanske för fyra år sen när jag inte ens kunde säga hej till vem som helst och var konstant nervös och inåtriktad på grund av min blyghet kunde man kalla mig ocharmig. Men idag är jag en helt annan person. Jag har lärt mig att man måste lägga manken till för att komma någonvart.
Man kan inte leva sitt liv instängd i en glasbubbla med vägran att lära känns nya människor och skapa nya kontakter.
Ja. Det är bara några tankar som slog mig!
Jag fick höra att jag inte är en charmig person vilket faktiskt rotade sig in ganska djupt i hjärnan. Visserligen bryr jag mig inte så värst mycket egentligen så mycket om vad andra tycker och tänker om mig, men det är ju ändå klart att jag vill bli sedd som en charmig person. Det är väl en självklarhet?
Jag vet inte alls vad det beror på. Jag vet ju inte hur andra uppfattar mig direkt. Jag uppfattar mig själv som öppen mot andra människor, men i viss mån. Ganska självkontrollerad och behärskad. Utåtriktad. Det är väl inte ocharmigt? Charm är ju en av de viktigaste sakerna för mig när jag träffar någon, och därför är det klart viktigt för mig att jag själv är det. Annars vore det ju hyckleri?
Nej, jag tycker faktiskt att jag är charmig! Kanske för fyra år sen när jag inte ens kunde säga hej till vem som helst och var konstant nervös och inåtriktad på grund av min blyghet kunde man kalla mig ocharmig. Men idag är jag en helt annan person. Jag har lärt mig att man måste lägga manken till för att komma någonvart.
Man kan inte leva sitt liv instängd i en glasbubbla med vägran att lära känns nya människor och skapa nya kontakter.
Ja. Det är bara några tankar som slog mig!
Kommentarer
Trackback
