Mamma? Jag?
Jag känner mig duktig förvirrad denna kväll.
Jag har ingen aning om vad jag vill bli. Eller en aning har jag, men inte mycket till sådan! Jag är inte längre säker på vilken sida jag står på gällande barn. Vill jag någon gång i framtiden ha barn nu helt plötsligt? Varför dyker dessa känslor upp inom mig egentligen? Det känns så fel, men när jag läser om andra tjejer som är i 20 års åldern som redan har gjort karriär och skaffat barn så.. jag vet inte, det liksom känns något. Som om jag också skulle vilja det. Och det är ytterst oroande. Jag menar mig, mamma! Jag! Det går ju inte!
Bara jobbigt. Det kanske är en sådan hormongrej? Bara att jag faktiskt grät till Click igår säger väll det mesta!? Eller grät och grät, jag släptte ifrån mig några tårar när han "dog", för visst vat det sorgligt?
Denn fredagskväll lär ägnas till att försöka reda ut mig själv och vad jag vill i mitt liv. Vill jag verkligen jobba och tjäna massor av pengar och vara evigt ung, eller vill jag stadga mig, köpa villa volvo vovve och skaffa massor av barn? Herregud, massor kan jag ju ändå LOVA att det aldrig blir! No way!
Men en hade ju varot mysigt.. Eller ett tvillingpar...
Jaja... Hela dagen har annars ägnats till att göra upp en sparplan (som jag gör kanske två gånger i veckan men aldrig följder), kollat massvis av resor, gjort mattedelen (NOG) i högskoleprovet, givk inte alls bra för den delen, 8/22 :/
Elin var inom, vi kollade på Idol och mös, sen stack hon ut och pubba (hon skulle dansat men det blev puben istället) och ja, hon ville ha med mig men vad ska man göra när man är fattig, minderårig och ser ut som fan? Precis, det är då man sitter hemma, gör te och poppar popcorn och kollar på en dålig film man redan sett! Jag och Elin har massa tid på oss att pubba, vänta bara några veckor.
Förresten så måste jag ju gratta min Elin, hon fick nämnligen det vi väntat nu i snart tre år på, ett modelljobb! Ja, det var ju som skrivet i sten att hon så småningom skulle trilla dit, han har ju verkligen kroppen och utseendet! Så grattis grattis grattis till vår modell Elin, den vackraste modellen som finns, nästa Kate Moss fast utan knarket! Gud vad jag är glad för hennes skull, helt ofattbart roligt!
Men ja, nu har jag fått skriva av mig dagens hjärnaktivitet. Klockan är snart elva och jag är dötrött. Jag tänkte säta igång en film på datorn, kanske 27 dresses som jag inte än har sett? Sen somna in i lugn och ro. Imorgon är det lördag, och förhoppningsvis kommer jag hinna med att både plugga engelska, projekt och kanske träna lite också.. Sehär, hade jag inte något annat?
Nja, inget mer planerat tror jag..
Men förresten, imorgon har jag och Alexander varit tillsammans i 14 månader. 1 år och 2 månader. En massa dagar som jag inte tänker räkna ut, haha. Det giter jag inte. Men ja, en massa månader med min finfina pojkvän.
Men, nu, som sagt, ska jag väll släppa allt och försöka undvika det kaos som råder inuti mitt arma huvud, och försöka slappna av. Såvida jag inte får en sån hormongrej och börjar gråta eller blir arg helt spontant. Vi dår hoppas att jag lyckas undvika dem!
Godafton!
Jag behöver träna! Känner mig så sunkig av en månads lathet. Dock kan jag säga att jag har gett upp hoppet helt om magrutor, det är bara att inse; det kommer aldrig att hända! Så som magen ser ut på bilden är det bästa jag kan åstadkomma, längre än så är jag helt enkelt för lat för. But I like it anyway!
Jag har ingen aning om vad jag vill bli. Eller en aning har jag, men inte mycket till sådan! Jag är inte längre säker på vilken sida jag står på gällande barn. Vill jag någon gång i framtiden ha barn nu helt plötsligt? Varför dyker dessa känslor upp inom mig egentligen? Det känns så fel, men när jag läser om andra tjejer som är i 20 års åldern som redan har gjort karriär och skaffat barn så.. jag vet inte, det liksom känns något. Som om jag också skulle vilja det. Och det är ytterst oroande. Jag menar mig, mamma! Jag! Det går ju inte!
Bara jobbigt. Det kanske är en sådan hormongrej? Bara att jag faktiskt grät till Click igår säger väll det mesta!? Eller grät och grät, jag släptte ifrån mig några tårar när han "dog", för visst vat det sorgligt?
Denn fredagskväll lär ägnas till att försöka reda ut mig själv och vad jag vill i mitt liv. Vill jag verkligen jobba och tjäna massor av pengar och vara evigt ung, eller vill jag stadga mig, köpa villa volvo vovve och skaffa massor av barn? Herregud, massor kan jag ju ändå LOVA att det aldrig blir! No way!
Men en hade ju varot mysigt.. Eller ett tvillingpar...
Jaja... Hela dagen har annars ägnats till att göra upp en sparplan (som jag gör kanske två gånger i veckan men aldrig följder), kollat massvis av resor, gjort mattedelen (NOG) i högskoleprovet, givk inte alls bra för den delen, 8/22 :/
Elin var inom, vi kollade på Idol och mös, sen stack hon ut och pubba (hon skulle dansat men det blev puben istället) och ja, hon ville ha med mig men vad ska man göra när man är fattig, minderårig och ser ut som fan? Precis, det är då man sitter hemma, gör te och poppar popcorn och kollar på en dålig film man redan sett! Jag och Elin har massa tid på oss att pubba, vänta bara några veckor.
Förresten så måste jag ju gratta min Elin, hon fick nämnligen det vi väntat nu i snart tre år på, ett modelljobb! Ja, det var ju som skrivet i sten att hon så småningom skulle trilla dit, han har ju verkligen kroppen och utseendet! Så grattis grattis grattis till vår modell Elin, den vackraste modellen som finns, nästa Kate Moss fast utan knarket! Gud vad jag är glad för hennes skull, helt ofattbart roligt!
Men ja, nu har jag fått skriva av mig dagens hjärnaktivitet. Klockan är snart elva och jag är dötrött. Jag tänkte säta igång en film på datorn, kanske 27 dresses som jag inte än har sett? Sen somna in i lugn och ro. Imorgon är det lördag, och förhoppningsvis kommer jag hinna med att både plugga engelska, projekt och kanske träna lite också.. Sehär, hade jag inte något annat?
Nja, inget mer planerat tror jag..
Men förresten, imorgon har jag och Alexander varit tillsammans i 14 månader. 1 år och 2 månader. En massa dagar som jag inte tänker räkna ut, haha. Det giter jag inte. Men ja, en massa månader med min finfina pojkvän.
Men, nu, som sagt, ska jag väll släppa allt och försöka undvika det kaos som råder inuti mitt arma huvud, och försöka slappna av. Såvida jag inte får en sån hormongrej och börjar gråta eller blir arg helt spontant. Vi dår hoppas att jag lyckas undvika dem!
Godafton!
Jag behöver träna! Känner mig så sunkig av en månads lathet. Dock kan jag säga att jag har gett upp hoppet helt om magrutor, det är bara att inse; det kommer aldrig att hända! Så som magen ser ut på bilden är det bästa jag kan åstadkomma, längre än så är jag helt enkelt för lat för. But I like it anyway!
Kommentarer
Trackback
