Jag älskar livet
Men vem gör inte det,.. egentligen?
Jag har pengar, en orörd påse godis på mitt rum och en hel drös med muffins, kan ju inte bli bättre! Dessutom så har jag en wunderbar pojkvän som lyser upp alla mina dagar <3
Nej, jag har satt igång lite Eros Ramazzotti, finns ju ingen mer glad musik än italiensk :)
Nej, jag älskar som sagt livet! Jag hatar dock vädret. Hade det varit lite soligare hade det varit idealiskt för en promenad, mn eftersom jag förmodligen lär äta massa muffins och godis och sånt idag så får det nog bli en runda ändå sen när släkten drar sig tillbaka, måste ju röra på mig ibland. Känner dessutom att jag borde bli frisk snabbare av att göra det.
Jag vill egentligen inte tillbaka till skolan för det känns som att jag har missat hur mycket som helt och vill inte ens veta vad min frånvaro ligger på :( Men å andra sidan så är det ju inte heller bättre att stanna hemma heller, får krupp på att bara göra ingenting ;s
Och idag är det 8 dagar sen jag träffade Alex,. 4 dagar till, alldeles för länge :(
Men jag är faktiskt ändå på bra humör trots det, allting känns så avklarat, avslappnat och lugnt. Det känns som att nästan vad som helst kan hända, men jag bryr mig inte liksom. Ja förutom om min mamma skulle dö eller så alltså, inget sånt men fattar någon vad jag menar? Jag kan i alla fall inte förklara det bättre, hehe. Men så är det! Jag skulle vilja att allting fortsätter vara som det är nu faktiskt, och går något åt helvete så får det väll göra det isf, det är ju bara att ta nya tag och börja om från noll isf, det som inte dödar en gör en starkare.
Och man kan ju vara tacksam över att för varje gång någonting går åt helvete så lär man ju sig något av det, får jag ig på ett prov så fattar jag ju ganska snabbt varför jag fick det, och ser till att inte göra om samma sak inför nästa prov. När vänner sviker så vet man vilken sorts människor man ska hålla sig till och när ett förhållande tar slut så lär man sig vad som egentligen är bra för en.
Man borde tacka gud för alla misstag vi gör och fel som drabbar oss. Hur går det för en person som är skyddad hela livet egentligen? Vad är det för roligt liv med att alltid bara lyckas?
Jag har en hel del pinsamheter, misstag och fel med mig i bagaget men dte är jag nästan bara glad för, för att det är något jag och många andra kan skratta åt nu i efterhand, och jag är säker på att nästan alla har det.
Jaja, dagen filosofi där ja, kanske för en hel vecka framåt, vem vet? Borde kanske döpa bloggen till filosofibloggen? Asch, det är sån jag är bara ;)
Men nu ropas det i köket efter mig..
Jag har pengar, en orörd påse godis på mitt rum och en hel drös med muffins, kan ju inte bli bättre! Dessutom så har jag en wunderbar pojkvän som lyser upp alla mina dagar <3
Nej, jag har satt igång lite Eros Ramazzotti, finns ju ingen mer glad musik än italiensk :)
Nej, jag älskar som sagt livet! Jag hatar dock vädret. Hade det varit lite soligare hade det varit idealiskt för en promenad, mn eftersom jag förmodligen lär äta massa muffins och godis och sånt idag så får det nog bli en runda ändå sen när släkten drar sig tillbaka, måste ju röra på mig ibland. Känner dessutom att jag borde bli frisk snabbare av att göra det.
Jag vill egentligen inte tillbaka till skolan för det känns som att jag har missat hur mycket som helt och vill inte ens veta vad min frånvaro ligger på :( Men å andra sidan så är det ju inte heller bättre att stanna hemma heller, får krupp på att bara göra ingenting ;s
Och idag är det 8 dagar sen jag träffade Alex,. 4 dagar till, alldeles för länge :(
Men jag är faktiskt ändå på bra humör trots det, allting känns så avklarat, avslappnat och lugnt. Det känns som att nästan vad som helst kan hända, men jag bryr mig inte liksom. Ja förutom om min mamma skulle dö eller så alltså, inget sånt men fattar någon vad jag menar? Jag kan i alla fall inte förklara det bättre, hehe. Men så är det! Jag skulle vilja att allting fortsätter vara som det är nu faktiskt, och går något åt helvete så får det väll göra det isf, det är ju bara att ta nya tag och börja om från noll isf, det som inte dödar en gör en starkare.
Och man kan ju vara tacksam över att för varje gång någonting går åt helvete så lär man ju sig något av det, får jag ig på ett prov så fattar jag ju ganska snabbt varför jag fick det, och ser till att inte göra om samma sak inför nästa prov. När vänner sviker så vet man vilken sorts människor man ska hålla sig till och när ett förhållande tar slut så lär man sig vad som egentligen är bra för en.
Man borde tacka gud för alla misstag vi gör och fel som drabbar oss. Hur går det för en person som är skyddad hela livet egentligen? Vad är det för roligt liv med att alltid bara lyckas?
Jag har en hel del pinsamheter, misstag och fel med mig i bagaget men dte är jag nästan bara glad för, för att det är något jag och många andra kan skratta åt nu i efterhand, och jag är säker på att nästan alla har det.
Jaja, dagen filosofi där ja, kanske för en hel vecka framåt, vem vet? Borde kanske döpa bloggen till filosofibloggen? Asch, det är sån jag är bara ;)
Men nu ropas det i köket efter mig..
Kommentarer
Trackback
