Karriärsfunderingar
En del av denna dagen har ägnats till att försöka klura ut hur min framtid kommer att se ut..
Kommer jag att plugga vidare? I sådana fall, vad?
Kommer jag få ett bra jobb?
Kommer jag befinna mig i ekonomisk säkerhet?
Kommer mina betyg räcka för att plugga vidare?
Ja, osv osv tusen frågor.
Som säkert många vet så har jag ingen direkt dröm ang karriärs-, yrkes-, eller utbildningsval, men en del alternativ har ju dykt upp på vägen som jag funderat lite över. Ingen av dem är egentlgen speciellt realistiskt, men jag tror faktiskt att om jag bestämmer mig ordentligt för något så klarar jag det.. Jag tror på mig själv, jag tror verkligen (med hjälp av nära och käras övertygan dock) att om jag t ex väljer att försöka utbilda mig till läkare så hade jag klarat det. Dock iom att jag går samhälle hade jag fått gå ett kompår där jag läser tex kemi och fysik, som krävs för läkarutbildningen. Sen hade jag fått plugga röven av mig för att få 2,0 på högskoleprovet, men jag hade klarat det! Men hade jag gillat det?
Å andra sidan har jag alltid tyckt att lön går före trivsel, men vid närmre eftertanke så kanske det inte är så.. Eller jag vet inte, det finns tusen obesvarade frågor i min skalle som bara suktar efter svar.. Jag har ju dessutom aldrig haft ett riktigt jobb heller, bara en massa småjobb, och jag har kanske fixat ett sommarjobb men ska jag vara ärlig så är jag ganska rädd... Tänk om jag inte ens kan fixa ett simpelt sommarjobb? Hur i helvete ska man då kunna göra en bra karriär? Kunna genomföra en svår utbildning?
Nej, jag tror att om man bara kan trycka undan all tvekan och boosta upp sitt självförtroende så ska det nog gå bra! Nu ska jag bara lyssna lite på musik och umgås med sis.
Kommer jag att plugga vidare? I sådana fall, vad?
Kommer jag få ett bra jobb?
Kommer jag befinna mig i ekonomisk säkerhet?
Kommer mina betyg räcka för att plugga vidare?
Ja, osv osv tusen frågor.
Som säkert många vet så har jag ingen direkt dröm ang karriärs-, yrkes-, eller utbildningsval, men en del alternativ har ju dykt upp på vägen som jag funderat lite över. Ingen av dem är egentlgen speciellt realistiskt, men jag tror faktiskt att om jag bestämmer mig ordentligt för något så klarar jag det.. Jag tror på mig själv, jag tror verkligen (med hjälp av nära och käras övertygan dock) att om jag t ex väljer att försöka utbilda mig till läkare så hade jag klarat det. Dock iom att jag går samhälle hade jag fått gå ett kompår där jag läser tex kemi och fysik, som krävs för läkarutbildningen. Sen hade jag fått plugga röven av mig för att få 2,0 på högskoleprovet, men jag hade klarat det! Men hade jag gillat det?
Å andra sidan har jag alltid tyckt att lön går före trivsel, men vid närmre eftertanke så kanske det inte är så.. Eller jag vet inte, det finns tusen obesvarade frågor i min skalle som bara suktar efter svar.. Jag har ju dessutom aldrig haft ett riktigt jobb heller, bara en massa småjobb, och jag har kanske fixat ett sommarjobb men ska jag vara ärlig så är jag ganska rädd... Tänk om jag inte ens kan fixa ett simpelt sommarjobb? Hur i helvete ska man då kunna göra en bra karriär? Kunna genomföra en svår utbildning?
Nej, jag tror att om man bara kan trycka undan all tvekan och boosta upp sitt självförtroende så ska det nog gå bra! Nu ska jag bara lyssna lite på musik och umgås med sis.
Kommentarer
Trackback
