Självmord
Jag vet inte vad det är med Ängelholm, men det är definitivt en stad som är drabbad av sorg. Ännu en gång. Självmord har blivit så vanligt förekommande där känns det som, och att hoppa framför tåget är något många väljer.
Jag har haft turen och inte blivit drabbad av att någon jag känner begår självmord, men var gång det har hänt nu har det drabbat många av mina vänner, och det är fuktansvärt att bevittna hur en persons död raserar så mångas liv.. Kanske inte för all framtid, men för en lång lång tid framöver.
Just nu sörjer hela Ängelholm och nästan alla jag känner en kille från Ängelholm, som valde att hoppas framför tåget. Varför? Vad är det som driver en 17 åring till något sådant? Vad är det som händer som får så unga personer att inte vilja leva mer?
Såna här saker får mig verkligen att tänka.. Hur skulle det vara om det var en av mina vänner? Skulle man kunna gå vidare från det, någonsin?
Jag hoppas verkligen innerligt att jag aldrig någonsin drabbas av att förlora en vän, varesig det gäller ett självmord, en olycka eller vad som helst. Vänner är något av det viktigaste i våra liv.. Vi borde ta hand om varandra mer egentligen.. Lägga av med att tro att man kan göra och säga vad som helst utan att det sätter spår..
Ja, det var mina funderingar.. Kände ju inte killen från Ängelholm alls, Jan Le hette han. Men jag kan inget annat än att hoppas att han har det bra nu. Det är verkligen en stor förlust, att han och så många andra väljer att ta sina liv. Varesig man känner dem eller inte.
Jag har haft turen och inte blivit drabbad av att någon jag känner begår självmord, men var gång det har hänt nu har det drabbat många av mina vänner, och det är fuktansvärt att bevittna hur en persons död raserar så mångas liv.. Kanske inte för all framtid, men för en lång lång tid framöver.
Just nu sörjer hela Ängelholm och nästan alla jag känner en kille från Ängelholm, som valde att hoppas framför tåget. Varför? Vad är det som driver en 17 åring till något sådant? Vad är det som händer som får så unga personer att inte vilja leva mer?
Såna här saker får mig verkligen att tänka.. Hur skulle det vara om det var en av mina vänner? Skulle man kunna gå vidare från det, någonsin?
Jag hoppas verkligen innerligt att jag aldrig någonsin drabbas av att förlora en vän, varesig det gäller ett självmord, en olycka eller vad som helst. Vänner är något av det viktigaste i våra liv.. Vi borde ta hand om varandra mer egentligen.. Lägga av med att tro att man kan göra och säga vad som helst utan att det sätter spår..
Ja, det var mina funderingar.. Kände ju inte killen från Ängelholm alls, Jan Le hette han. Men jag kan inget annat än att hoppas att han har det bra nu. Det är verkligen en stor förlust, att han och så många andra väljer att ta sina liv. Varesig man känner dem eller inte.
Kommentarer
Trackback
