Jealosy is a sin..
Fy fan vad jag är avundsjuk! Ja, jag är det! Och jag kan erkänna det också,. Jag är så jävla avundsjuk på tjejer som Isabella Löwengrip, som fyllde 19 den 21 oktober detta året, och redan har ett företag (flera företag kanske snarare sagt) som är värt över 5 miljoner kronor. 5 miljoner kronor!! Och hon är ett år äldre än mig!
Julen firar hon i USA, där hon kan göra precis vad hon vill utan att oroa sig över hur pengarna ska räcka till. Ja, jag är avundsjuk!
Det är inte det att jag är en materiell person, utan att hon har lyckats med något stort, och det har inte jag. Det känns så ruttet och som om jag aldrig kommer komma dit själv. Jo, lite materialistisk är jag, för jag vill också kunna leva det livet att man köper precis (nästan precis) vad fan man vill utan att behöva vända på slantarna, bo fint och köra en fin jävla bil. Men det ser ju inte så ljust ut än så länge. Jag kom dessutom på idag att det får bli jeans för mig på nyår, någon klänning lär det ju inte bli. Men vad fan ska man göra, jag är visserligen student, och jag får inga jobb, vad ska man göra? Prostituera? Nej tack, även om det ibland känns som att det skulle vara det enda som jag faktiskt hade kunnat tjäna pengar på. Men nej. Gränsen går långt innan det.
Så jag sitter just nu på arbetsförmedlingens hemsida och skriver europass, ett europeiskt cirriculum vitae som man kan ansöka med inom hela EU. Planen är ju att lämna ut en drös när jag är i London, för just nu är det dit jag vill. Dels för att jag inte kommer komma in på någon utbildning direkt efter gymnasiet, dels för att jag med 99% säkerhet inte kommer få något jobb, och dels för att jag helt enkelt vill.
Men det är ju inte så kul heller att lämna familjen och livet bakom sig här. Men jag känner inte att jag har något val. Man måste leva!! Jag kan inte ruttna här i Varalöv utan jobb eller plugg, bara för att jag är rädd för förändring. Det är den rädlsan som hindrar människor från att bli något stort.. Och även om det inte känns så, så vill jag så gärna tro att jag är just det, ämnad för något. Jag hoppas det.
Så jag fårr väll skriva klart mitt europass, tjura över att jag fortfarande är en fattig jävla student och se hur det går. Har jag tur, så går det lite bättre med det än sist.
Ha en bättre kväll än vad jag har!
Julen firar hon i USA, där hon kan göra precis vad hon vill utan att oroa sig över hur pengarna ska räcka till. Ja, jag är avundsjuk!
Det är inte det att jag är en materiell person, utan att hon har lyckats med något stort, och det har inte jag. Det känns så ruttet och som om jag aldrig kommer komma dit själv. Jo, lite materialistisk är jag, för jag vill också kunna leva det livet att man köper precis (nästan precis) vad fan man vill utan att behöva vända på slantarna, bo fint och köra en fin jävla bil. Men det ser ju inte så ljust ut än så länge. Jag kom dessutom på idag att det får bli jeans för mig på nyår, någon klänning lär det ju inte bli. Men vad fan ska man göra, jag är visserligen student, och jag får inga jobb, vad ska man göra? Prostituera? Nej tack, även om det ibland känns som att det skulle vara det enda som jag faktiskt hade kunnat tjäna pengar på. Men nej. Gränsen går långt innan det.
Så jag sitter just nu på arbetsförmedlingens hemsida och skriver europass, ett europeiskt cirriculum vitae som man kan ansöka med inom hela EU. Planen är ju att lämna ut en drös när jag är i London, för just nu är det dit jag vill. Dels för att jag inte kommer komma in på någon utbildning direkt efter gymnasiet, dels för att jag med 99% säkerhet inte kommer få något jobb, och dels för att jag helt enkelt vill.
Men det är ju inte så kul heller att lämna familjen och livet bakom sig här. Men jag känner inte att jag har något val. Man måste leva!! Jag kan inte ruttna här i Varalöv utan jobb eller plugg, bara för att jag är rädd för förändring. Det är den rädlsan som hindrar människor från att bli något stort.. Och även om det inte känns så, så vill jag så gärna tro att jag är just det, ämnad för något. Jag hoppas det.
Så jag fårr väll skriva klart mitt europass, tjura över att jag fortfarande är en fattig jävla student och se hur det går. Har jag tur, så går det lite bättre med det än sist.
Ha en bättre kväll än vad jag har!
Kommentarer
Trackback
