God kväll bloggen
Nu sitter jag här igen med mina kvällsfunderingar.
Eftersom jag har sökt jobb och skrivit ett personligt brev på engelska till mina ansökningar nu den senaste timmen eller så vid datorn, så är det ju såklart det mina tankar kretsar kring.
Först och främst så undrar jag ju hur mycket egentligen det hjälper att söka alla dessa jobb, om jag ändå inte kan börja förrän i juli? Ja, hur många tänker på det redan nu?
Förhoppningsvis är det väll någon av alla de jäkla jobb jag sökt som tänker i de banorna, för jag vill ju verkligen veta redan nu vad som händer. Kan ju inte stå där sen om ett halvår utan någon som helst plan bara för att jag inte fick ett jobb i London. Då får jag kör på någon annan stad istället. Dublin hade ju varit kul, frågan är om jag hade klarat av dialekten. Nej, londondialekten är nog bra att börja med tror jag.
Jag läste precis lite i Blondonbellas blogg, och visst är det respektingivande att vara 19 år och mångmiljonär, men hur många kan ärligt säga att hon hade kommit lika långt utan sin pappas hjälp? Pengar föder pengar, och that's it, sånt är det. Det är ju helt enkelt så att de som föds rika kommer alltid ha det enklare än de som föds i en fattig familj, face it. Skit samma om Svensk Damtidning påstår det motsatta, jag är socialitiskt lagd och varför?
Jo, för jag ser hur samhälle fungerar från medelklassens synsätt, och jag märker klart och tydligt vilka som är vänster och vilka som är höger precis vart man än går; de i skolan med rika föräldrar är höger. Varför? Jo, för att om de röstar blått så har de råd att köpa en tredje bil nästa år som är dyrare och finare än de förra, eller råd att anlägga en ny pool.
Hur ser man vilka som är vänster då? Jo, det är dem vars föräldrar förlorat sina jobb och som kräver mer stöd från staten, men inte kommer få det för det den vill satsa på är att de rika ska bli rikare och de fattiga ska bli fattigare.
Fy fan vad sur man blir, det är ett sjukt jävla system, och jag kan inget annat än att hoppas att socialdemokraterna får tillbaka makten efter nästa val. Vill överklassen leva det livet, så kan de flytta till USA och leva det där, eftersom det är land som tänker i deras banor. Låt människor klara sig själva, har de inga pengar är det helt och hållet deras eget fel. Förjävligt!
Nej, ska inte tänka mer på det nu, blir bara uppstissad...
Klockan är ju knappt sex ens en gång, så jag får ta och lista ut vad jag ska göra idag. Kanske läsa klart Änglar och demoner... Har drygat ut på den boken som fan.
Eller något, tiden får utvisa vad som sker!
Ha en bra måndag.
3 dagar till julafton
17 dagar till London
100 (cirka) dagar till Prag
172 dagar till studenten
PS Nyttig läsning, en krönika ut HD.se som också för den delen hänger på vårt kylskåp här hemma, ett citat ur artikeln här följande:
"Cancersjuka ska stå till arbetsmarknadens förfogande, deltidssjukskrivna ska lämna fasta anställningar, violinisters sjukskrivning får bekostas av andra än den kollektiva sjukförsäkring vi trodde att vi alla hade"
Artikeln från HD.se
Eftersom jag har sökt jobb och skrivit ett personligt brev på engelska till mina ansökningar nu den senaste timmen eller så vid datorn, så är det ju såklart det mina tankar kretsar kring.
Först och främst så undrar jag ju hur mycket egentligen det hjälper att söka alla dessa jobb, om jag ändå inte kan börja förrän i juli? Ja, hur många tänker på det redan nu?
Förhoppningsvis är det väll någon av alla de jäkla jobb jag sökt som tänker i de banorna, för jag vill ju verkligen veta redan nu vad som händer. Kan ju inte stå där sen om ett halvår utan någon som helst plan bara för att jag inte fick ett jobb i London. Då får jag kör på någon annan stad istället. Dublin hade ju varit kul, frågan är om jag hade klarat av dialekten. Nej, londondialekten är nog bra att börja med tror jag.
Jag läste precis lite i Blondonbellas blogg, och visst är det respektingivande att vara 19 år och mångmiljonär, men hur många kan ärligt säga att hon hade kommit lika långt utan sin pappas hjälp? Pengar föder pengar, och that's it, sånt är det. Det är ju helt enkelt så att de som föds rika kommer alltid ha det enklare än de som föds i en fattig familj, face it. Skit samma om Svensk Damtidning påstår det motsatta, jag är socialitiskt lagd och varför?
Jo, för jag ser hur samhälle fungerar från medelklassens synsätt, och jag märker klart och tydligt vilka som är vänster och vilka som är höger precis vart man än går; de i skolan med rika föräldrar är höger. Varför? Jo, för att om de röstar blått så har de råd att köpa en tredje bil nästa år som är dyrare och finare än de förra, eller råd att anlägga en ny pool.
Hur ser man vilka som är vänster då? Jo, det är dem vars föräldrar förlorat sina jobb och som kräver mer stöd från staten, men inte kommer få det för det den vill satsa på är att de rika ska bli rikare och de fattiga ska bli fattigare.
Fy fan vad sur man blir, det är ett sjukt jävla system, och jag kan inget annat än att hoppas att socialdemokraterna får tillbaka makten efter nästa val. Vill överklassen leva det livet, så kan de flytta till USA och leva det där, eftersom det är land som tänker i deras banor. Låt människor klara sig själva, har de inga pengar är det helt och hållet deras eget fel. Förjävligt!
Nej, ska inte tänka mer på det nu, blir bara uppstissad...
Klockan är ju knappt sex ens en gång, så jag får ta och lista ut vad jag ska göra idag. Kanske läsa klart Änglar och demoner... Har drygat ut på den boken som fan.
Eller något, tiden får utvisa vad som sker!
Ha en bra måndag.
3 dagar till julafton
17 dagar till London
100 (cirka) dagar till Prag
172 dagar till studenten
PS Nyttig läsning, en krönika ut HD.se som också för den delen hänger på vårt kylskåp här hemma, ett citat ur artikeln här följande:
"Cancersjuka ska stå till arbetsmarknadens förfogande, deltidssjukskrivna ska lämna fasta anställningar, violinisters sjukskrivning får bekostas av andra än den kollektiva sjukförsäkring vi trodde att vi alla hade"
Artikeln från HD.se
Kommentarer
Trackback
