LOUISE

Lille Sonja fick ungar inatt, fyra stycken små källingar blev det, två svarta och två spräckliga :) Så underbart fina är dem, men tyvärr så finns det inga glada miner åt dem.. Vi kom tillsammans fram till att vi ska behålla allihopa, jag blir ju för fan gråtfärdig bara av tanken på att döda dem, men ja, det är ju svårt att hitta hem till katter och speciellt att ta hand om dem, sex stycken katter är ju inte att leka med.. Men jag är i alla fall glad, och lättad över att dem får leva. Tänk på Sonja så hemskt för henne att få sina ungar tagna ifrån sig.. Hemskt..

Just nu försöker jag skriva på min uppsats, egentligen vill jag inte. Blir nästintill panikslagen på allt. Vill bara sätta mig i ett hörn och gråta för det känns så meningslöst att ens försöka. Uppsatsen ska in om tre veckor. Nationella börjar fr.o.m imorgon. En tenta ska in i samma veva och fr.o.m idag har vi börjat skriva på en novell. Var ska det ta slut? Tar det ens slut?
Känner mig mer stressad än någonsin, men ja, jag kan ju inte bara ge upp. Äben om jag vill och även om jag rent ut sagt mår skit över skolan, så kan jag ju inte göra mer än att sitta här med fyra böcker och tre veckor på mig att göra någonting av det.. Fy fan vad detta suger!! Har ingen ork till någonting, ingenting alls. Har haft ont i magen hur länge som helst nu och idag även i huvudet, och vill som sgat bara ge upp.. Var hittar man orken, viljan och inspirationen? Var, hur?

För just nu vill jag bara gräva ner mig